Så byggdes Råsunda
Tidens välkända arkitekter anlitades, t ex Fredrik Lilljekvist (Dramatenarkitekten) och Sigge Cronstedt (Ulriksdals slotts renovering, Råsunda vattentorn m m). Ingen byggnad blev den andra lik. I fasadernas formspråk kan man utläsa såväl nationalromantik som europeisk jugend.
"Att förena landtlifvets behag med stadslifvets bekvämligheter" löd den säljande slogan som skulle få stockholmare att hyra bostad i det nybildade samhället Råsunda 1910.
Förstaden, som byggdes 1908-1914, var från början mycket välplanerad. Förebilden var Stockholms nyligen utbyggda malmar med boulevarder som huvudgator och stenhus i täta stadskvarter. Det skulle bli en tjänstemannastadsdel - i motsats till arbetarsamhällena Hagalund, Huvudsta och Sundbyberg. Det var Stockholms Nya Spårvägs Aktiebolag som 1907 köpte in marken, främst de två stora fastigheterna Ellenhill vid Råstasjön och Charlottenburg, som tillhörde Stora Frösunda gård. Redan året därpå bildades dotterbolaget Råsunda Förstadsaktiebolag, som hädanefter skulle ansvara för den nya förstaden. Råsunda blev municipalsamhälle 1911.
En stadsplan utarbetades 1907 av civilingenjör Nils Gellerstedt. Den präglades av jugendtidens stilideal vad beträffar hushöjder, fasadutformningar och färgsättningar. Som inspirationskälla stod säkert också den österrikiske arkitekten Camillo Sitte (1843-1903) med sina idéer om gatans och torgets rumsliga värden i en friare och mera osymmetrisk komposition än den äldre rutnätsplanen hade medgivit. I stadsplanen ingick också villor, de första som stod klara var "Fyrväpplingen", ett av Stockholmstraktens tidigaste radhus, och de nio små röd-vita husen i kvarteret Nätet.
Tidens välkända arkitekter anlitades, t ex Fredrik Lilljekvist (Dramatenarkitekten) och Sigge Cronstedt (Ulriksdals slotts renovering, Råsunda vattentorn m m). Ingen byggnad blev den andra lik. I fasadernas formspråk kan man utläsa såväl nationalromantik som europeisk jugend.
Lägenheterna, eller "våningarna", var stora och ljusa, med all komfort som vatten och avlopp, hiss, vattenclosett, elektriskt ljus och gas.
Strutsfarmen 1912, teckning Per Röding. Bilden tillhör Stockholms Stadsmuseum.
Råsundabolaget planerade allt väl, inte minst kommunikationerna med Stockholm. År 1913 gick det en spårvagn var 5:e minut från Råsunda, vilket betydde mycket för de boende som mestadels arbetade inne i huvudstaden. Samhället hade även många butiker, biografer, skolor, idrottsplatser m m. Tidigt satsade man här på fritidsaktiviteter, t ex anlade man tennisbana och kälkbacke, som blev populära utflyktsmål för stockholmarna. Populärast var nog ändå den strutsfarm som under några år på 1910-talet fanns på den plats där Filmstaden är belägen i dag. Annonserna löd: "Försäljning av plymer. Köp svenska varor!" Men - plymerna i damernas hattar blev omoderna och strutsarna tålde inte det nordliga klimatet, så strutsfarmen stängdes definitivt efter ett par år.
Klicka här så kommer du till en liten strutsartikel i Dagens Nyheter.
Filmstaden
Efter strutsfarm blev det filmstad. År 1919 stod världens då modernaste filmanläggning klar uppe i skogen i Råsunda inte långt från de nybyggda spårvagnshallarna. Här fanns det möjlighet att få se en skymt av våra stora skådespelare och filmskapare ända fram till 1969. Då flyttade Svensk Filmindustri och verksamheten utbyttes mot Riksteaterns. Nu har lokalerna byggts om och till, och Svensk Filmindustri har flyttat tillbaka sitt huvudkontor till Filmstaden. Nya kontor och bostäder har uppförts.
Filmstaden på 1940-talet"En morgon när jag var nio år vaknade jag och upptäckte att jag kunde joddla. Rösten hade spruckit på något sätt. Och som alltid när man i Råsunda upptäckte att man hade någon färdighet man dittills inte känt till, gick ens tankar direkt till Filmen. Jag minns jag gick runt staketet kring Filmstaden och joddlade en hel förmiddag. Men jag blev inte upptäckt."
(Pär Rådström)
Fotbollsstadion
Fotbollen har som inget annat fört Solnas namn ut i världen. Den första fotbollsarenan byggdes här 1909 och användes under Stockholms olympiska spel 1912. När Svenska Fotbollförbundet och AIK lät uppföra det nya stadion i betong tilldrog den sig stor uppmärksamhet. Kulturskribenten Sten Selander skrev vid invigningen följande i Svenska Dagbladet: "Den brutalt ändamålsenliga stadionbyggnaden, som föraktar att maskera sina betongkonstruktioner under arkitektoniska krusiduller och inte bryr sig om att vara annat än en ekonomiskt beräknad maskin, med åskådarmassornas kompakta mur av namnlösa, diffusa huvuden så tätt inpå planen som möjligt." Här syftades på de 38 000 åskådarna.
Efter utvidgningen av Råsunda IP 1937 blev Råsundastadion AIK:s hemmaarena. Flygfoto Oscar Bladh. Bilden tillhör Stockholms Stadsmuseum.
När fotbollsstadion var som mest utbyggd fick där plats 50 000 personer, lika många som staden hade invånare.
Förstaden efter funkisutställningen 1930
En ny byggnadsperiod tog vid i början av 30-talet. Funktionalismens ideal "hus i park" förverkligades invid den gamla stenstadens gränser. Såväl flerbostadshus som villor ingick i den stadsplan av år 1934 som länsarkitekten Edvin Stenfors hade utarbetat.
Under 30- och 40-talen byggdes en mängd barnrikehus i Sverige, men i Solna uppfördes inte några sådana kategorihus. En del trångbodda barnfamiljer erbjöds emellertid lägenheter i Näckrosområdet invid Filmstaden, som planlades av Riksbyggens chef Uno Åhren. Bostadsområdet består av de på 40-talet så populära smalhusen och punkthusen.